Secondhand serenade och den fina låter it's not over spelas om och om igen och jag kan inte få stopp på mina tårar. Åh det var så längesen jag kände såhär nu! Jag kollade igenom bilder på min dator och hittade massor av gamla hästbilder på mig och Roxane och på två sekunder kom alla minnen tillbaka och det gör så himla ont! Det känns som att någon har slagit mig hårt i magen.

Allting är så suddigt! Jag kommer inte ihåg sista ridturen, sista gången jag kramade om henne och kände den där härliga tryggheten som bara hon kunde ge mig.. jag kommer inte ihåg något annat än den där extremt jobbiga bilresan hem och jag brottades med tankarna på att aldrig få se henne igen, aldrig!

Det är så sjukt. Det har gått ett år och fem månader och jag känner mig fortfarande så ledsen emellanåt, så arg och så tom. Och jag har verkligen varit trasig sen dess, jag är så jävla trasig!

"Hon är inte din längre". Inga ord har någonsin gjort så ont.