dagens jäkla dilemma.

Antar att det är dags att lyfta på arslet & ta tag i den här röran! Men jag orkar inte..:(

jag tappade lyckan.

Jag drömde något inatt som jag trodde var sant, och allt var så förbaskat bra!
Sen vaknade jag upp till min verklighet som är allt annat än perfekt just nu. Det är för mycket kaos,
jag orkar inte

Jag åkte hem tidigare från skolan, kände inte att det fanns någon anledning att gå omkring omotiverad i flera håltimmar innan en sista lektion. Istället kröp jag ner i soffan och hade en skypedate med min bästa vän som är alldeles för långt bort nu när jag skulle behöva henne här!
Julia fick mig i alla fall på bättre tankar. Så som alltid ♥


jag saknar Norge, sommarstugan och alla fina dagar. precis den där stunden var jag så förbaskat lycklig!

åh.

Hur många jobbiga saker kan hända på en och samma dag? Nu ser jag inte fram emot mitt jullov alls.

My tears run down like razorblades

Secondhand serenade och den fina låter it's not over spelas om och om igen och jag kan inte få stopp på mina tårar. Åh det var så längesen jag kände såhär nu! Jag kollade igenom bilder på min dator och hittade massor av gamla hästbilder på mig och Roxane och på två sekunder kom alla minnen tillbaka och det gör så himla ont! Det känns som att någon har slagit mig hårt i magen.
Allting är så suddigt! Jag kommer inte ihåg sista ridturen, sista gången jag kramade om henne och kände den där härliga tryggheten som bara hon kunde ge mig.. jag kommer inte ihåg något annat än den där extremt jobbiga bilresan hem och jag brottades med tankarna på att aldrig få se henne igen, aldrig!
Det är så sjukt. Det har gått ett år och fem månader och jag känner mig fortfarande så ledsen emellanåt, så arg och så tom. Och jag har verkligen varit trasig sen dess, jag är så jävla trasig!

"Hon är inte din längre". Inga ord har någonsin gjort så ont.

I don't shine if you don't shine



I don't think anything hurts more than the feeling of being forgotten and replaced

Right now I feel just like the guy to the right.
However, under different circumstances.

pick yourself up, don't blame the world

jag förlorade mig själv när jag lämnade dig.
Jag har någonstans längs vägen tappat bort mig själv helt & hållet, glömt bort vem jag är och vem jag vill vara.
Tänker "är det så här komplicerat för alla, eller är det bara jag som alltid måste ramla så hårt varje gång?"
Drömmer om ett okomplicerat liv, drömmer om att lämna allt och alla här hemma och bara fly någonstans där ingen känner mig, någonstans där jag kan börja om på nytt.
Jag hoppas att tiden går fort nu...att trean snart är över, för när skolan är slut har jag möjlighet att åka precis vart jag vill.
Och det ska jag.
jag har nog aldrig känt mig såhär trasig

ilandsproblem

Har lite olika dilemman i mitt liv just nu..
  • Vad ska jag ha för balklänning?
  • Ska jag på studentkryssningen eller inte?
  • Ska jag åka utomlands i vår igen?
  • Vad ska jag göra efter studenten, studera eller resa?

vilka kärlekssånger handlar om att såra, istället för att bli sårad?

Det stod blommor på mitt rum när jag kom hem igår, med en söt liten nalle och ett kort. Och Julia frågade; vart ska du placera den känslan?
Jag har inte en aning.
Visst är det en sån där sak som så många skulle falla pladask för, känna sig helt nykära för? Så det faktum att jag inte ens vet vart jag faktiskt ska placera känslan kanske säger mig mer än jag trodde.

.

Mamma är den enda människan på denna jord som kan läsa av mig.
När personer runt omkring mig klagar för att jag aldrig öppnar upp mig, så är hon den enda som vet när jag faktsikt vill prata om något. Hon behöver inte ens fråga, hon bara vet det.

I wanna write her name in the sky

stand up and stand up for what you have done, instead of blaming me.
cowards

i'm with stupid

ibland känns det såhär

och ibland såhär..

men det känns lite bättre när jag tittat på den här.

livet är inte lätt för en som städnigt klantar sig, det ska ni veta!

a true quotation


i hear the laughter, i taste the tears

sitter med en godispåse och en flaska vatten och sjunger med till brett dennens ljuva stämma, tar till mig av det han sjunger och han sjunger rätt vettiga saker.
jag är ensam för första gången på över en vecka och det känns så himla tomt. jag tycker inte om att vara ensam, inte alls.. för när jag är ensam kommer alla tankar, alla minnen, allt det där jobbiga som ett jäkla vattenfall över mig.
jag ramlade in på lite hästbilder nyss och det slog mig att jag inte har öppnat mappen "roxane" på flera veckor. det slog mig också hur mycket jag verkligen, veeerkligen saknar hästandet! jag saknar det så det gör ont, jag saknar det sådär mycket att jag gråter varje gång jag tänker på vad jag och roxane hade tillsammans.. men jag gråter mest för att jag vet att jag aldrig, aldrig någonsin får träffa min älskade häst igen. aldrig någonsin!
väggarna i mitt rum som är fulla med tavlor på oss två och våra prisrosetter som hänger bredvid sängen hjälper mig att hålla minnena vid liv. jag minns alla stunder med roxane, varenda en.
men det är också tavlor, foton, filmer och allt sådant som gör att jag aldrig kommer att komma över detta. men jag har inte hjärtat att plocka ner dom eller radera dom.. jag försökte en gång, och det blev bara tusen gånger värre.
tankarna på att jag inte kommer ha tid för häst dom närmaste åren skrämmer mig verkligen.. jag vill inte tappa det där som gjorde mig till den jag var!! jag älskade verkligen det jag gjorde och framförallt saknar jag att tävla. fyfarao vad jag saknar att tävla! så mycket arbete och fixande för dryga 2 minuter inne på banan.. men dom minuterna var mina och känslan av att äga dom där få minuterna, med alla blickar på mig och min häst och musiken i bakgrunden - så häftig.
jag kommer aldrig att bli så bra igen. jag är så besviken på mig själv för jag brukade alltid tänka för mig själv att "jag ska aldrig göra som mamma och ge upp min hästdröm, jag ska alltid ha häst!".. och så gjorde jag det, och det känns rakt in i hjärtat.
det är av den här anledningen som jag hatar att vara ensam, för jag klarar inte av det.

on the edge of glory

det är tre veckor sen jag såg linnea, jag saknar henne lite.
när jag vet att jag har gjort någon riktigt glad, det är då jag mår riktigt bra över mig själv.
jag fick ett litet tackmail i min inkorg idag över en grej som jag gjorde för ett tag sen, och jag kände verkligen hur glad jag fått personen som skrev tacket att bli. hela jag blev varm.
nu har jag bäddat ner mig i sängen. det känns extra bra för jag vet att om ett litet tag kommer erik och kryper ner bredvid mig ♥

whatever it takes

nessebus ♥
får livet vara för bra ibland.. utan en baktanke?
varje gång mitt liv känns felfritt så backar jag undan, med tankar som inte låter mig vara sådär underbart glad. för jag tänker hela tiden att kommer något att gå fel.
det är ingen bra egenskap hos mig, det är ingen bra egenskap hos någon att inte låta sig själv vara lycklig! och nu mer en någonsin borde jag vara det, för jag kan inte komma på någonting som förstör just nu - världens finaste kille som bryr sig om mig mer än någon annan, underbara vänner som jag vet att jag kan lita på och som jag vet inte kommer att svika mig, bästa familjen som stöttar mig genom allt, nisse, simba & nelson.. och det är sommar!
känner att det är dags att kasta iväg tankarna på att något kommer gå skit nu när allt är så bra, för det behöver det ju nödvändigtvis inte göra.
dessutom.. imorgon någon gång sent på kvällen kommer erik & kryper ner bredvid mig för då är han äntligen hemma från norge.
som jag har längtat ♥

tankar till norge!

just nu kan jag bara känna att jag är extremt lättad & glad att ingen av mina släktingar, vänner eller pojkvän var på fel plats vid fel tillfälle.
jag fick en klump i magen när jag fick höra vad som hänt, speciellt med tanke på all släkt och vänner som bor där, och erik som är i norge just nu.
alla tankar går till norge och dom som förlorat sina nära och kära i bombdådet & på lägret!
det är helt sjukt.

alla fattar utom du

fyfan.vad.elakt.
så jävla tydligt, så genomskinligt.. och ändå inte kunna stå för vad som är sant och inte? ibland undrar jag hur människor tänker.
..men fyfan vad ledsen jag blir.

for your heart for me

vissa stunder minns man mer eller mindre, visst är det så?
en del händelser kommer att stämplas i minnet livet ut, utan att man inte ens tänker på det under den tiden! men jag undrar varför just vissa saker, som inte alls är så speciella, är sånnadär saker som man minns tio år senare?
jag kommer till exempel ihåg en sommardag när jag gick på lekis? anyway, jag var med familjen vid badstranden & satt (lite vuxet snyggt sådär) på bryggan med en tidning och rätt var det är kom killen som jag hade en liten "förälskelse" i och frågade om vi skulle bli ihop haha.
åh, det låter så roligt när man tänker tillbaka på det nu, men oj vad jag minns att jag tog det så himla moget och allt! tror jag till & med svarade något i stil med "är du säker på att du vill det här?" hihi.
på tal om ingenting, men det är dom viktigaste delarna i livet som vi minns allra klarast när allting annat bleknar och glöms bort!

cry me a river, och dränk mig i den

jag borde vara så lycklig just nu. med underbara vänner, sommarvärme, skolavslutning och härliga planeringar som gör min vardag så fin!!
jag intalar mig själv att allt är okej, att jag mår bra!.. samtidigt som jag vet att EN grej, en liten dum grej förstör precis allting och det irriterar mig mer än något annat.
jag vill bara glömma, gå vidare & sluta bry mig men det går bara inte, hur mycket jag än försöker.

Tidigare inlägg
RSS 2.0