i hear the laughter, i taste the tears

sitter med en godispåse och en flaska vatten och sjunger med till brett dennens ljuva stämma, tar till mig av det han sjunger och han sjunger rätt vettiga saker.
jag är ensam för första gången på över en vecka och det känns så himla tomt. jag tycker inte om att vara ensam, inte alls.. för när jag är ensam kommer alla tankar, alla minnen, allt det där jobbiga som ett jäkla vattenfall över mig.
jag ramlade in på lite hästbilder nyss och det slog mig att jag inte har öppnat mappen "roxane" på flera veckor. det slog mig också hur mycket jag verkligen, veeerkligen saknar hästandet! jag saknar det så det gör ont, jag saknar det sådär mycket att jag gråter varje gång jag tänker på vad jag och roxane hade tillsammans.. men jag gråter mest för att jag vet att jag aldrig, aldrig någonsin får träffa min älskade häst igen. aldrig någonsin!
väggarna i mitt rum som är fulla med tavlor på oss två och våra prisrosetter som hänger bredvid sängen hjälper mig att hålla minnena vid liv. jag minns alla stunder med roxane, varenda en.
men det är också tavlor, foton, filmer och allt sådant som gör att jag aldrig kommer att komma över detta. men jag har inte hjärtat att plocka ner dom eller radera dom.. jag försökte en gång, och det blev bara tusen gånger värre.
tankarna på att jag inte kommer ha tid för häst dom närmaste åren skrämmer mig verkligen.. jag vill inte tappa det där som gjorde mig till den jag var!! jag älskade verkligen det jag gjorde och framförallt saknar jag att tävla. fyfarao vad jag saknar att tävla! så mycket arbete och fixande för dryga 2 minuter inne på banan.. men dom minuterna var mina och känslan av att äga dom där få minuterna, med alla blickar på mig och min häst och musiken i bakgrunden - så häftig.
jag kommer aldrig att bli så bra igen. jag är så besviken på mig själv för jag brukade alltid tänka för mig själv att "jag ska aldrig göra som mamma och ge upp min hästdröm, jag ska alltid ha häst!".. och så gjorde jag det, och det känns rakt in i hjärtat.
det är av den här anledningen som jag hatar att vara ensam, för jag klarar inte av det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0