För att lyckas måste man våga!

Det är så kallt att man måste klä sig i minst tre lager kläder, men inte tillräckligt kallt för att den leriga hagen ska frysa.. Så jag måste fortfarande balansera mig på de få lerplättarna som fortfarande är "hållbara" & räddar mig från att sjunka en meter ner i marken. Jag svär varje gång, speciellt när jag fastnar med stöveln och snubblar i skiten. Fan vad jag hatar den delen med hösten. 

Ändå kan jag inte låta bli att längta efter nästa stallbesök varje gång jag åker därifrån. Det är verkligen något speciellt i att öppna stalldörren och mötas av den blandade doften av hö & häst! Det är min fristad. I stallet kan jag släppa all stress över skola, för när jag har hand om Affe så har hon all min fokus. Det finns inget annat som fungerar på samma sätt. Därför är det så himla himla härligt att få komma dit såhär i plugghetsen - jag går alltid därifrån med ny energi! :) 

Idag har vi varit och hopptränat i vanlig ordning, jag & affe! De senaste hoppträningarna har varit klockrena och jag känner att jag äntligen har hittat knapparna på min fläckiga kompis! Vi har hittat galoppen & jag har slutat "kärringdutta" i sadeln. Jag känner hur mitt & affes förtroende till varandra växer för varje gång och nu litar jag verkligen på henne. Jag vågar driva & lätta i händerna, vilket ger henne mer utrymme att hoppa bättre! Jag älskar det. Älskar att känna utvecklingen! :D 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0