På svensk mark igen!

Nu är vi på svensk mark igen, i Hoting, västerbotten, närmare bestämt. Det har varit en otroligt fin resa och jag har fått med mig så många vackra minnen hem. Allting förutom vädret levde upp till mina förväntningar haha. Naturen (herremingud) så underbart fin, vart du än är så är det precis som att gå i en tavla. Kontrasterna mellan snötäckta fjäll och blommande trädgårdar, turkosfärgat hav och grå klippväggar, blå himmel i väst samtidigt som regnmoln hänger över dalen i öst eller tvärtom.. Som en fantasivärld. Så fantastisk 
 
Förutom att bara njuta har vi dessutom rest lite i historien också. Min syssling Lise gav oss en jättebra rundtur på Blodveimuséet, ett muséum fullt med samlade ting och bilder från andra världskriget! Samma historier som min mormor har berättat fick vi nu höra ännu mer detaljerade av duktiga Lise. Rognan var ju under andra världskriget ockuperat av tyska soldater eftersom det ligger så bra till strategiskt. Min mormors hus, som är ett av de äldsta på Rognan, blev ockuperat och min mormor och hennes familj fick flytta in till ett skolhem under tiden. Varje dag gick hon blodveien (en väg byggd av jugoslaviska och ryska krigsfångar) och såg hur dom arbetade med endast tidningspapper kring fötterna i den iskalla nordvintern. Som 14 åring fick hon även se hur lik flöt förbi i älven. Så jäkla spännande det där, och jag kan babbla på huuur mycket som helst.. men fasen vilken tid det skulle ta. Jag är dock tacksam över att jag har fått höra så många spännande historier, och nu även sett så mycket av det också. Stått på flygfältet där tyska plan kom in, sett fjällväggen där nazisterna målade ett stort hakkors, sett massgravarna där tyska soldater och jugoslaviska krigsfångar ligger begravna, stått på marken där det en gång i tiden låg fångläger.. and so on. Det är sjukt. 
 
En liten parantes. Men nu ska vi i alla fall stanna här under natten för att fortsätta resan hem imorgon igen. Jag saknar redan Norge och släkten, men det ska bli himla skönt att krypa ner i sin egen säng (eller ja, Julius) imorgonkväll igen. Love 
 
Igår var det förresten ett år sedan bombdådet i Oslo och massmordet på Utöya, det var en speciell känsla att befinna sig i Norge då. Hemska hemska människa.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0