Hur som helst så lyckas jag på något himla knepigt vis ta mig igenom livet med ett rätt okej flow ändå, och nu var det faktiskt flera månader sen jag bröt något sist t.ex. Igår var dock droppen och till och med jag orkade inte med mig själv, för såhär var det..

Jag hade lovat att hämta mamma och pappa efter mitt 12 timmars pass på jobbet som slutade vid midnatt. De var på fest hos några vänner i Östansjö. När jag kom dit hade inte pappa gått upp ur badtunnan (han var den ENDA som satt kvar) och jag kände redan då att det skulle dröja innan jag kom hem. Dessutom var ingen nykter heller, nejnej. Jag har aldrig sett så många fyrtioplussare så fulla, glada och högljudda på samma gång (kanske så förstärktes synen när jag själv var nykter och svintrött). Mitt i allt så frågade i alla fall mammas kompis om jag kunde skjutsa hem henne, hennes man och två andra till Vretstorp först och självklart kunde jag inte säga nej när hon frågade så snällt. Jag ogillar att säga nej till folk!

Så vi hoppade in i bilen och första lasset fyllegubbar kördes iväg. Var lite rädd att jag inte skulle hitta men jovisst, det gick alldeles galant. Det var först på hemvägen som jag, på något jäkla vis, lyckades köra helt HELT vilse. Mitt ute i skogen på en hålig grusväg, med oroväckande lite bensin kvar och ingen som helst aning om vart jag var körde jag dessutom på en liten mus som jag inte han väja för (och nästan en grävling som jag lyckligtvis hann väja för) :( Och vid det tillfället kom även tårarna, kanske för att jag för första gången i mitt liv dödat ett djur större än en spindel, eller kanske var det pga omständigheterna.. själv ute i skogen med en mamma som ringer om och om och om igen för att höra vart tusan jag tagit vägen.

Efter en alldeles för lång stund kom jag iaf fram till Östansjö igen och kunde plocka upp mina föräldrar, moster och hennes man. Klockan var efter två när jag kom hem och då gick jag bara raka vägen till sängen. Nu kanske ni tänker att det är chill att komma hem vid den tiden, eftersom jag ändå har helg. Och ja, det är det ju också. Dock hade jag lovat att skjutsa en arbetskamrat till tåget och skulle därför gå upp klockan 8. Det blev ingenting med det för jag vaknade halv 10 och insåg att jag hade försovit mig.. åh suck. Som tur var förstod hon så himla bra och det var inga problem, men det känns ändå så dumt när jag lovat och inte dyker upp.

Så, det där var min natt och morgon. Nu ska jag ta dagen till att beta av lite plugg och gå långpromenad i solskenet i hopp om att min otur någon dag ska vända. Puss