Så här ser det ut exakt i denna stund. Nedbäddad i fotöljen med mysfilt i väntan på att mitt lockiga hår ska torka.

Jag åkte till morfar som planerat förut. Dock var han så trött att han bara sov och jag hade inte hjärta att väcka honom så jag lät bara Nelson pussa på honom lite, satt där i hans sällskap en stund och bara var liksom. Hela vägen hem rann tårarna och om och om igen önskade jag att det inte skulle behöva vara såhär. Har sagt det förut och jag säger det igen, ni som har mor- och farföräldrar som fortfarande är i livet och som dessutom är pigga och friska, ni anar inte hur lyckligt lottade ni är! Underskatta aldrig någonsin den lyckan.

Om ett par timmar kommer hur som helst Julius hit. Syster är hemma och hälsar på också så det blir fullt hus här ikväll, härligt!