Hej hörrni! 
Är inne på sista timmen av jobbpass nummer ett idag, men som vanligt är det dubbelpass på lördagar och jag blir kvar till natten. Så typiskt att lördagar alltid levererar kanonväder när vi måste jobba. Hade så gärna spenderat den här dagen med min lilla hund på långpromenad i solskenet istället. ♥  

 

Åh nerkrupen i sängen efter 10 timmar (!!) pluggdag. Jag och Linda träffades vid univesitetet runt halv elva och satt med våra hemtentor och en jäkla massa böcker fram till stängning. Nu har jag dessutom avklarat en fråga här hemma också men är inte ens halvvägs klar än.. aldrig har jag lagt ner så mycket tid på skola på en och samma dag och imorgon väntar ytterligare en dag med tentaplugg. 

6 timmars plugg avklarat & jag har dessutom fyndat studielitteratur för endast 50 spänn!! Har dock lite kvar på min fältstudieuppgift innan jag kan kalla mig själv färdig men har tagit en paus och letar lägenheter för fulla muggar tillsammans med pappa istället. Här har ni förresten en skitful bebisbild på mig (eller jag vet inte det kan va ove sundberg också). PEACE

 

Har massor att göra och inte alls tid som räcker till. Försöker hjälpa till att planera begravningen samtidigt som jag måste börja söka sommarjobb och fixa kurslitteratur inför kommande kurs, skriva en rapport från min praktik på ortopedkirurgiska och så har jag en hemtenta att ta tag i från och med onsdag. Dessutom har mitt abonnemang på telefonen gått ut så just nu står jag utan.. har dock skickat efter ett nytt halebop rubbet, och som student får jag rabatt och kommer inte överskrida 219 kr/månaden. SVINBRA. 

 

Nåja, nu ska jag ta tag i mina hundra böcker och börja läsa. jobbigt. hejdå. 

Inatt somnade min älskade farfar in till slut. Efter att ha kämpat för att hålla sig kvar hos oss, i en kropp som inte längre fungerar, får han äntligen vila. Vad som skulle ha blivit vår sista temakväll med nollningen ändrades såklart om, och jag är så tacksam över att ha så fina vänner som Linda och Nattis, som hängde på mig & lät mig prata och gråta precis hur mycket jag ville (jag grinade på BK). Tack tjejer, ni är bäst. Och hela natten har jag fått fina meddelanden från nära och kära som beklagar sorgen & som vill stötta till hundratio. 

 

Idag känns det dock bättre & jag har ringt hem till både farmor, mamma & pappa för att se hur dom mår. Har fått förklarat för mig att farfar gick bort på bästa möjliga sätt med sin fru och sina barn hos sig. Det var precis som att han väntade på att alla skulle hinna dit innan han kollade upp en sista gång, på mamma & pappa, och farmor & faster, innan han tog sitt alldeles sista andetag. Och mamma sa att han såg så lättad ut i den där sista blicken, som att han kände att han äntligen skulle få vila. 

 

Det är svårt att sätta finger på hur det känns. En person som har funnits där så nära i 20 år är plötsligt borta för alltid. Det är det allra jobbigaste nu, vetskapen om att jag aldrig någonsin får se honom vid liv igen. Enda trösten är att han har det bättre där han är nu, och han har lämnat så många fina minnen och stunder kvar som vi alltid kommer att bära med oss. Tack min älskade farfar för alla år du fanns där, jag älskar dig och kommer alltid att sakna din frånvaro. Vila i frid nu, det förtjänar du verkligen. 

Kilade till Örebro igårkväll, för att träffa Jonathan & prata om allting som vi ville säga just nu, allt som är jobbigt & allt som är bra. Vi skrattade åt hur allt bara går utför just nu, och åt gamla minnen från gymnasiet som när jag tappade drickan på McDonalds i Stockholm, och Jonte skämdes så åt min klantighet haha. Hur som helst är det så himla skönt att ha honom nära och att vi kan göra varandra lite gladare när livet går emot oss lite för mycket. 

 

Nu har jag gått snöpromenad med min lurviga hund, och ska alldeles snart åka ner och hälsa på min älskade farfar.  Jag har fått förklarat för mig av pappa att han inte är i samma tillstånd som sist jag såg honom, och jag vill verkligen inte sitta där och gråta. Jag vill vara glad och njuta av farfars sällskap precis som alltid, utan att tänka att det kanske är det sista. 

Mitt huvud väger sju ton & ögonen är fortfarande helt svullna efter igår. Hur kan man rymma så många tårar? 

Mår bättre idag dock, även om jag har långt kvar att bearbeta mina känslor och tankar. I'll get there somehow.

 

Har så mycket jag vill berätta här egentligen, för nollningen sätter sina spår & jag har träffat så många härliga människor de senaste veckorna. Meeeeen jag visar er några bilder istället för jag ska äta pizza nu & det känns mer prioriterat. CIAO