pick yourself up, don't blame the world

jag förlorade mig själv när jag lämnade dig.

Jag har någonstans längs vägen tappat bort mig själv helt & hållet, glömt bort vem jag är och vem jag vill vara.

Tänker "är det så här komplicerat för alla, eller är det bara jag som alltid måste ramla så hårt varje gång?"

Drömmer om ett okomplicerat liv, drömmer om att lämna allt och alla här hemma och bara fly någonstans där ingen känner mig, någonstans där jag kan börja om på nytt.

Jag hoppas att tiden går fort nu...att trean snart är över, för när skolan är slut har jag möjlighet att åka precis vart jag vill.

Och det ska jag.

jag har nog aldrig känt mig såhär trasig

Fina vännen. Kanske oerhört tråkigt att höra, men det här hör liksom till den hårda ungdomen och minst tiden på gymnasiet. Så mycket händer, inte minst i kroppen med känslor och vad vet jag. Du är inte den enda som vill fly, och du kommer få en chans till att göra det. Nu gäller det bara att plocka ut de delarna i vardagen som får DIG att må bra, och du måste hela tiden lova mig att sätta dig själv i centrum. Fixar du inte göra 1000 sidor plugg ikväll för hjärtat gör ont, nejmen gööör inte det då! Slå på ett mysigt tvprogram, gå en sväng med nelson eller shoppa något fint som gör dig glad. Planera något roligt att längta till, kanske en resa till någon större stad som du kan spara in pengar till för att bo på vandrarhem och göra någon mindre resa till något större och riktigt härligt?

Även om det kanske inte känns så nu så är 3an en av de bästa åren i ditt liv. Det är trots allt studenten, alla ivriga utgångar, BALEN och you know what. Snart är vi fria och du och jag kan göra VAD VI VILL.

Jag tycker så mycket om dig, och vi fixar det här tillsammans. Jag finns ett samtal bort och jag tycker det är lika skönt att prata med någon, så som du kanske kan tycka det är att prata med mig. Så call me, när du vill. Och PS. GBG!!!!!!!!!!! Du + jag + utgång plus massa fina minnen! LOVE <3