"Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen". Hur kan det inte finnas anledning? Jag får det inte att gå ihop. Hur mycket jag än vet att det är såhär systemet fungerar (och med hopp om att polisen gjort allt de kunnat) så vill jag bara skrika rakt ut, slå sönder något, lägga mig ner och gråta eller hoppa från en jävla bro. Allt för att få undan känslorna.

Det går inte att förklara exakt hur det känns. En del av mig behöver hela tiden bekräftas att jag gjorde rätt. En ännu större del av mig är så fruktansvärt förbannad över att jag inte handlade annorlunda. Jag borde inte ha blivit rädd. Varför stod jag bara där? Varför började hela jag att skaka? Varför slog jag inte tillbaka? Varför i helvete försvarade jag inte mig själv? Jag som vågar sätta mina 53 kg mot ett halvt ton häst, klarade inte av en människa. 

Och så kan han bara gå sin väg. Medan jag ligger kvar på marken, gråtandes och i panikslagna tankar på vad som just hade hänt och vad som mer hade kunnat hända. Aldrig tidigare känt mig så kränkt. 

För vem är han som genom sexuella ofredanden och misshandel, kan ta sig friheten att förstöra mig på så många plan att jag fortfarande inte vet exakt hur mycket. För att sedan kunna fortsätta med sitt liv. Fortsätta att förstöra för andra kvinnor om han så behagar. För att "vidtagna åtgärder har inte lett till att någon kan misstänkas för brottet". Och jag, jag ska fortsätta såhär. Snart fyra månader senare och fortfarande inte klara av att somna ensam om nätterna utan att börja gråta. Fortfarande vakna av mardrömmar och fortfarande se hans äckliga ansikte så jävla tydligt. 

Jag längtar efter dagen då jag kan säga att det här har gjort mig starkare, för än så länge är en del av mig fortfarande kvar i en gråtande hög på asfalten. Det känns inte rättvist att behöva utstå detta i vetskap om att den här människan får fortsätta sitt liv medan mitt går i omvägar, uppförsbackar och motvind. För att jag råkade vara en kvinna, på fel plats vid fel tillfälle. Och det finns inte längre anledning att ta fast någon som ville våldta mig. Jävla skit.

Vi spenderade första helgen i Barcelona men har nu kommit till rätta i den lilla staden Tortosa där vi ska ha vår vfu. Det är hur fint som helst med nästan bara antika hus & byggnader, berg runtomkring & en å som rinner mitt genom staden. Idag har vi haft vår första praktikdag, jag på kirurgen & Malin på medicin. Det finns extremt många skillnader att reflektera över men även en del likheter med den svenska sjukvården. Det är spännande & kul men svårt att hänga med eftersom de flesta talar dålig engelska och därför kommunicerar på spanska eller catalan (som är ännu svårare att förstå). 

Jag ska försöka att uppdatera vår resa flitigt här, men det har ju hänt förut att jag glömmer av min blogg.. Slänger upp lite bilder & släcker lampan för imorgon ska jag upp tidigt igen. Godnatt från Spanien! 

Ändå kan jag inte låta bli att längta efter nästa stallbesök varje gång jag åker därifrån. Det är verkligen något speciellt i att öppna stalldörren och mötas av den blandade doften av hö & häst! Det är min fristad. I stallet kan jag släppa all stress över skola, för när jag har hand om Affe så har hon all min fokus. Det finns inget annat som fungerar på samma sätt. Därför är det så himla himla härligt att få komma dit såhär i plugghetsen - jag går alltid därifrån med ny energi! :) 

Idag har vi varit och hopptränat i vanlig ordning, jag & affe! De senaste hoppträningarna har varit klockrena och jag känner att jag äntligen har hittat knapparna på min fläckiga kompis! Vi har hittat galoppen & jag har slutat "kärringdutta" i sadeln. Jag känner hur mitt & affes förtroende till varandra växer för varje gång och nu litar jag verkligen på henne. Jag vågar driva & lätta i händerna, vilket ger henne mer utrymme att hoppa bättre! Jag älskar det. Älskar att känna utvecklingen! :D 

Äntligen lite vår i luften igen. Och eftersom jag helt missat att det var intro på Karlskoga Lasarett idag så har jag varit helt ledig & hängt i stallet hela förmiddagen. Inte mig emot, en stor del av mig är jätteglad för att jag slarvkollat studentmailen senaste veckorna haha. 

Vi tränade markarbete idag med både trav- och galoppbommar, jag & A. Eftersom vi ska tävla på lördag och dessutom har en hoppträning på torsdag så vill jag inte hoppa, men bommar är perfekt då hon får lära sig vart hon sätter fötterna. Och jag får träna på att bedömma avstånd och komma rätt inpå. Mot slutet träna vi även lite galoppombyten för jag är så himla dålig på det. Med en bom på mittlinjen som hjälp gick det dock superbra! 

 

Efter träningen släppte jag Affe i paddocken en sväng med hopp om att hon skulle rulla sig, så att jag kunde få lite härliga bilder! Men icke - gräset runt banan var mycket mer populärt. (Hon rullade sig så fort jag släppt ut henne i hagen, men vart var kameran då? ... ) Typiskt.   

 

 

Har äntligen landat i soffan en snabbis innan dagen fortsätter. Malin sov här inatt & vi cyklade iväg till skolan tidigt imorse för att träna inför KTC-examinationen på torsdag. Men nu ska jag kika på ett avsnitt himym och åka iväg till stallet innan jag cyklar tillbaka till dit för ytterligare en eftermiddag/kväll på KTC. 

Universitetet är verkligen mitt andra hem under dessa perioder, vi är där hela dagar och kvällar och tränar på metoder och tekniker och försöker lära in det tillsammans med all teori som tillkommer! Det ska bli så jäkla skönt att examineras på torsdag så jag kan ha en hel helg utan att fokusera på plugget innan vår sju veckors långa VFU börjar. 

 

Okej, så jag har helt tappat motivation till att plugga och min tenta är på fredag. Men det gör ingenting, för på något sätt känns det bra ändå. Dessa tillfällen, då det känns ganska ok på pluggfronten, blir allt färre med allt vi har framför oss och därför väljer jag att inte stressa upp mig när jag faktiskt inte känner något behov av det. 

Dagens att göra blev istället ett lyckat dressyrpass på lortgrisen och fytusan vad jag sken upp när jag äntligen kände att jag hittade knapparna där på hästryggen! Nu börjar det verkligen kännas som att vi kommer någonstans med vår träning och idag var jag & Affe ett riktigt team på banan! Mycket tempoväxlingar och så småningom kunde jag hålla in henne i en otroligt fin och stadig kort galopp, till slut kunde vi till & med göra några galoppombyten som jag är så himla kass på. Så ja, idag var ett riktigt bra pass!! 

 

Nu har jag skrivit några gamla tentor ändå, och känner att jag har bra mycket bättre koll än igår! Julius kom hem för en stund sen och överraskades av tulpaner & en daim som jag köpte till honom, egentligen bara för att jag tycker att han ska ha lite materiell kärlek då och då. Lägenheten är städad från topp till tå & den är så himla fin nu när solen tittar fram om dagarna och lyser upp dom vita väggarna. Jag tar nog kväll nu, med en lång dusch i Örebros bajsförorenade vatten (ja det är sant, vi har inte druckit vatten sen igår och får inte dricka förrän onsdag pga av att någons toalett har läckt HA!) och sen krypa ner i soffan med några Greys avsnitt. Puss

 

Sitter som en potatis i soffan med datorn i knäet och har plågsamt kämpat mig igenom gamla tentor på läkemedelshantering. Har missat dagens solljus och blivit trött som attan av att bara sitta här och försöka nöta in allt kring ansvar, ordinationer, patientsäkerhet osv.. Det känns som det aldrig tar slut och medveten om att detta bara är början på en otroligt maffig kurs gör mig inte mer motiverad. 

 

Jag har åtminstone haft en fin helg. Malins Niclas kom och hälsade på och hängde med henne, mig, Julius, Nattis och Ajrisa för lite knytismiddag hos oss innan bowling & utgång! Det var superkul även om jag (som vanligt) var helt värdelös på att pricka rätt och Nattis fick till och med slå några klot åt mig för att jag skulle komma ikapp poängmässigt! Jag förlorade ändå. Men tack hörni för att ni är så himla himla bra och jag blir så glad i erat sällskap!! 

 

Igår firade jag och Julius två år tillsammans. Det är så svårt att sätta sig in i hur fort tiden går och det är först när man blickar tillbaka till början av vårt förhållande som man inser hur länge det har varit han och jag. Vi är så himla tajta, han vet allt om mig och jag vet allt om honom. Vi finner trygghet och stöd i vårt förhållande och vet precis vart vi har varandra. Det är så himla fint när man tänker på det, att ha en alldeles egen person att dela sitt liv med. Han är min person och jag skulle känna mig fruktansvärt tom och ensam utan honom i mitt liv. Det är väl ungefär det jag har lärt mig att kärlek är under dessa två år, men framför allt är nog äkta kärlek (och detta är nog det viktigare) att kunna säga till när man ska bajsa och sen bajsa med öppen dörr. Japp, når ni dit så toppar ni poängskalan för lyckligt par. 

 

Helgens nästbästa (alltså efter min och julles årsdag) var loppis tillsammans med Nattis. Vi fyndade lite var och mest nöjd är jag över en gammal ljuskrona i trä som jag målade och hängde upp över sängen. Det blev verkligen jättefint och passade som handen i handsken i vår lägenhet! Nu ska jag städa iordning lite och se om det finns något annat än plugg att pyssla med. Puss till er som orkar läsa :) 

 

 

Vaknade till vårvindar & slängde i mig snabbfrulle innan jag åkte ut till stallet för lite förmiddagsträning! Så himla bra start på dagen, även om Affe garanterat hade hängt kvar vid frukosten med grabbarna! Ish så arg hon var i början, dels därför men förmodligen för att jag med all jäkla kraft försöker rida så att hon får med sig rumpan mer, och det är ju jobbigt.. haha! 

 

Nu sitter jag däremot redo att rulla bilen mot Kumla och hämta upp Olivia, sen vidare mot Askersund för en kväll tillsammans med mina gamla stalltjejer! Ska bli så himla himla mysigt att träffa dom igen, kolla igenom gamla bilder från vår tid tillsammans och prata om allting som händer i allas liv idag! Hoppas ni får en lika fin fredagskväll där ute! Puss 

 

Som vanligt några dagar efter i skrivandet, vilket är synd för det hinner hända så mycket emellan som jag sen inte orkar skriva ner här. 
Men okej, finsittning i lördags och det blev jättebra trots malins & min miss med lite för många spex. Flera gånger försökte jag läsa av folk för att få en uppfattning om hur dom reagerade på alla spex, men det var bara glada ansikten hela tiden så jag antar att det inte spelade någon roll för någon! :) 
En superrolig kväll och perfekt avslut på ytterligare en bra introduktion, med bra fylla, sång vid borden, serumdans, god mat & jävligt mycket fest helt enkelt. Det är vid sånna tillfällen jag inte kan låta bli att tycka synd om alla som inte får uppleva studentlivet, för jävlarimej va kul vi har. 
Som pricken över i blev min fina Malin vice general också!! Det kommer hon klara galant med sitt stora hjärta och omtanke för alla runt omkring henne <3

 

Nu är introduktionen helt slut och jag är helt tillbaka i min pluggvardag. Medicin B-tenta väntar imorgon och jag är så himlans oförberedd känns det som. Ber för allt i världen att jag inte behöver sitta där med tentan framför mig och inte kunna ett skit, som det blev sist. Även om jag klarade tentan då, så vill jag aldrig mer känna mig så okunnig haha. Sen är jag iaf ledig under helgen och det ska bli så jäkla skönt att slappna av innan jättekursen i omvårdnadsvetenskap börjar! Har dock fått veta att jag hamnar på akutsjukvård och kirurgisk avd. under praktiken, så jag är fett taggad. 

 

Nu ska jag plugga vidare så jag kan belöna mig själv med någon mumsigt ikväll. Puss 

 

 

Huamej. Idag känns det verkligen att huvudet väger några kilo. Jag har klarat av dagen med både CASE och sterilhantering, varav det sistnämnda var skitkul då det kändes lite som greys anatomy hihi. Nu försöker jag ladda om i en stökig lägenhet som skulle behöva städas från golv till tak men jag är alldeles för trött för det. Heller vågar jag inte lägga mig ner i soffan för då somnar jag säkert, och till kl 18 ska jag befinna mig i Varberga för att fixa det sista med finsittningen. Men fytusan var skönt det vore att bara få somna och sova till imorgon, om jag hade något val skulle det vara högst prioriterat just nu. 

Dessutom har jag sökt ytterligare sommarjobb och blir så jävla nervös när ingen hör av sig!! Inom vården brukar det ju vara så förbannat desperat att dom nästan ringer till MIG och frågar om jag vill jobba men icke.. förhoppningsvis börjar det rulla in samtal nån gång & helst vill jag hamna på USÖ, för i sommar får jag ju gå som uska :) 

 

Nu ska jag iaf kura ihop mig i soffan & äta av allt gratisgottis som jag & jonte gick till campusmässan för idag! ;) 

Mallis & jag på tjuv & polis festen. 

Jag släpade mig verkligen upp ur sängen imorse. Amanda sov hos oss & kl 06.00 ringde både hennes och julles alarm och jag kunde inte somna om trots att jag iaf kunde ha fått 45 min till med mina drömmar. Och så missade jag första bussen & insåg att jag skulle bli sen till föreläsningen, och andra bussen var så full att jag tvingades stå upp och hela bussresan irriterade jag mig på en kille som stod och tryckte sig mot mig trots att han faktiskt hade lite space bakom sig.. I samma stund som jag äntligen kommer av bussen smsar malin "föreläsning inställd". Åh alltså. Vetskapen om att jag lika gärna hade kunnat ligga kvar i min varma säng hela morgonen istället.. 

 

Men vi gjorde det bästa av situationen och åkte in till stan för en tidig fika på Java, gick till systemet och fixade lite ärenden åt malin på banken innan jag fick springa till bussen för att åka två hållplatser (så lat är jag). Hoppas verkligen att ett träningspass på Affe kan pigga upp mig inför kvällens piratfest och att denna dags otursranson är slut nu hihi. 

Herregud. Jag är så inlindad i pluggtankar att jag försökte logga in på bloggen med användarnamnet till studentforum. Spenderar min lördagskväll själv hemma i min mysiga lägenhet med soppa, godis & gamla tentor. Denna kurs tar supermycket på mina krafter och det är så jäkla mycket att ta in, så även om det är jävligt intressant så blir det för mycket. 

Försöker varva pluggis med att vara i stallet så mycket som möjligt, för det är det enda stället som jag verkligen kan slappna av på och släppa skolan. Men jag önskar så att jag kunde åka hem till mamma och pappa i stället, eller till min lilla farmor som fyllt 80 nu i veckan och spendera tid med dom istället för att sitta här med kardiologi, infektionssjukdomar och allt annat bajs som aldrig vill fastna. Längtar till torsdag då tentan är skriven och jag har lite långledigt igen! #barafemdagarkvar