Hur som helst. Jag är hemma i Sverige igen och det känns väl skönt till en viss del, samtidigt som en stor del av mig längtar tillbaka hela tiden. Jag vill kunna titta ut genom mitt fönster och se flera tusen ljus lysa upp en stor stad i mörkret utanför. I stället kollar jag ut genom fönstret och ser rakt in på grannens övervåning. FEL!

Mamma hämtade upp mig vid tåget igår och så åkte vi ut till mormors grav och tände ljus. Så fint med så många gravar som lyser upp hela kyrkogården. Vi stod där en stund, tänkte på hur mycket hon saknas här hos oss och hur mycket vi skulle göra för att få henne tillbaka eller åtminstonde se henne vid liv en gång till. Jag brukar aldrig avundas andra, brukar aldrig ödsla den energin. Men om det är något som jag verkligen är avundsjuk på här i världen så är det på alla mina vänner som fortfarande har sina mor- och farföräldrar vid liv, och pigga dessutom! Ni anar inte vilken tur ni har.

När vi kom hem hann jag bara äta innan telefonen ringde. Strax därefter hoppade jag in i bilen och hämtade Linnea som sen stannade natten hos mig. Vi pratade lite om min norgeresa och så fick hon berätta precis allt om hur hon känner nu efter att hennes bästa vän fick somna in i veckan. En så hemsk berättelse och jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka! Jag beundrar Linnea för att vara så stark och positiv, trots att hon har så mycket att vara ledsen för just nu.

Vi vaknade upp till nybakat bröd imorse och satt länge och segade vid köksbordet innan hennes mamma kom och hämtade henne! Efter det har jag hunnit skriva nästan hela min svenskauppsats, städat datarummet, mitt badrum och mitt rum. Så nu är det jättefint här hemma :) Jag har dessutom bakat årets första lussebullar!! Dom ska jag mumma på mycket ikväll hihi. Men nu ropar mamma att det är mat! puss