den här låten måste vara en av mina absoluta favoriter. vet inte hur många gånger jag har lyssnat på den nu men jag tycks aldrig tröttna på den. den påminner så mycket om pappa för vi brukade alltid spela den här (och många andra scorpionslåtar) högt i huset och sjunga med i texten.

anyway! hittade nyss ett himla gråtframkallande klipp på idas blogg och sitter nu och tänker på hur fint liv jag har egentligen. hur klarar man sig med tanken på att den man älskar kanske aldrig kommer hem igen?.. åh klippet & idas blogg hittar ni här!

nu ska jag skriva klart det sista på min engelskauppsats som hade deadline 20 december hehe. såhär långt efter har jag nog aldrig varit med plugg som tur är, det får inte bli någon vana! puss finisar