tanken slog mig att fram till det att jag tvingades lämna ifrån mig roxane så kretsade hela mitt liv kring ridsporten. jag byggde upp & planerade allt utifrån min framtida karriär som ryttare. jahaja så det kan vända eller hur? och nu känner jag lite att om jag aldrig hade blivit ryttare från första början, om mamma inte hade tagit mig till den där första gången på ridskolan, då hade jag haft en helt annan livsstil idag, ett totalt omvänt liv. negativt.. eller positivt? i dunno!

jag hade aldrig tappat så många av mina vänner som jag utan att tänka på det "pushed away" så att säga, under högstadietiden. jag hade med säkerhet inte sökt samhällsprogrammet på alléskolan (det sökte jag endast för att det gav mig möjlighet till specialidrott, alltså ridning, och för att jag inte hade tid att åka längre om dagarna när jag hade häst! så kände jag då iaf.

så jag funderar lite på vad jag hade gjort för val om inte. undrar om det är försent att genomföra en del av dom?

men å andra sidan.. hade jag aldrig börjat rida så hade jag förmodligen inte haft min personlighet som jag har idag! envisheten och självförtroendet hade varit låångt borta och vinnarinstinkten likaså. hade aldrig fått en förståelse för andra människor, som jag faktiskt har lärt mig genom att förstå ett djur som inte kan använda ord! oj man blir expert på charader genom att spendera mycket tid med djur tihi.

jag hade aldrig lärt känna julia, linnea & jonathan som gjorde mitt första gymnasieår.. inte heller många andra vänner eller martin som har kommit att börja betyda en hel del :)

mummelmummel vad mina tankar spökar ibland! "ta dagen som den kommer" & "life is like a box of chockolate, you never know what you're gonna get" är väl två citat som passar in alldeles perfekt och som även får avsluta i detta inlägg! pusspuss chatas