det var med dig som jag mådde bäst.. varför förstod ingen att våran vänskap var värd mer än lögner? hur kunde det förstöras.. jag älskar dig världens bästa häst och jag saknar dig varje minut som går.

blö jag har totalomvänt min dyngsrytm! idag vaknade jag av att pappa knackade på fönstret 13.45 ? inte bra någonstans och jag känner att min energi & ambition är låångt borta.. jag tränar inte längre, jag sover på dagarna & är vaken på nätterna, precis som att jag går och väntar på att livet ska ta en vändning helt på egen hand.. åh jag orkar inte längre.
men jag får väl skylla mig själv eller hur? jag valde ju förfan det här när jag valde bort roxane, visst? kanske bara var jag som var dum nog att tro att jag ändå skulle få ha kvar mina kompisar trots valet jag gjorde.. att dom skulle finnas där för mig i vilket fall. varsågoda att kalla mig dum och förklara hur jävla fel jag hade.

jag önskar att jag kunde rymma någonstans långt långt bort, komma tillbaka och må bra igen.

och hur fan ska det gå när skolan börjar? kommer alla där att märka att jag har förrändrats, att hela mitt liv förrändrades under en enda sommar!.. kommer dom att fråga tusen frågor om skiten som har varit? jag vill inte ens gå dit och ta reda på det. jag vill bara vara själv, gömma mig för den här jävla verkligheten som bara förstör för mig! kan ingen bara knäppa med fingrarna och göra livet okej igen